2/28/2010

Bästa broccolisoppan.

Barn kan vara kinkiga med maten, det behöver jag i alla fall ingen vetenskaplig referens för att säga. Mina föräldrar hade dock det bästa knepet i världshistorien - fläskkotlett. Allt kunde vara fläskkotlett, den såg bara lite annorlunda ut mellan gångerna. Rena genidraget, för när jag väl var gammal nog att förstå att fläskkotlett faktiskt bara är en köttbit från gris och inget annat var det redan försent. Levergryta, pölsa, allsköns soppor med grönsaker - you name it, jag äter allt än idag.

Idag fick jag tokcravings efter en broccolisoppa som vi brukade äta med jämna mellanrum när jag bodde hemma. Hellre än att försöka experimentera fram något eget och göra en soppa som inte smakade som jag mindes den, ringde jag hem till mamma och tiggde recept. Den blev precis som jag mindes - mjuk smak, full med broccolibitar och alldeles alldeles underbar. :)


Mammas bästa broccolisoppa
1 gul lök
500 g broccoli
smör
3 msk vetemjöl
1 liter vatten
2 buljongtärningar
1/2 tsk salt
1 krm svartpeppar

Redning bredvid:
2 äggulor
1 dl grädde (your choice of grädde)
1,5 dl riven ost
1/2 tsk basilika


Hacka löken och bryn den i smör. Skär broccolin i mindre bitar. När löken är brynt, ha i vetemjöl, vatten, buljongtärningar, broccoli, salt och peppar. Låt koka i 10 minuter.
Rör under tiden ihop redningen - vispa upp äggulorna, blanda med grädde, ost och basilika. När soppan kokat i 10 minuter, dra den från värmen, häll i redningen (sen får soppan inte koka igen!), rör runt och klart! Vill du ha en lite slätare soppa, så dra fram mixerstaven. Servera gärna med ett gott bröd.

Passion för mat.

I helgen var mässan "Passion för mat" i Eriksbergshallen och jag med sällskap av mamma och C drog dit och spenderade 3,5 timme i princip konstant ätande av allsköns godsaker. Det var som en bit av himmelen för en sån som jag - det fanns ostar av alla de sorter, choklad i en massa varianter, fisk i form av inlagd sill, rå och rökt lax och en saltrökt makrill (som skickade iväg mig på en resa till sjunde himlen), musslor, kött som var rått, tillagat, rökt, kokt, i en massa olika korvformar, knäckebröd, surdegsbröd, vanligt bröd, en herrans massa olika honung och en uppsjö exotiska frukter. Bland annat, jag har säker glömt något. :)

Det som stannar speciellt i mitt minne är mannen i Gäsene mejeris monter som verkligen verkligen brann för sitt yrke och propsade på att vi skulle smaka på varenda ostsort de hade uppe på disken. Det bara lyste om honom, han älskade varenda en av sina ostar! De hade en egen 17%-ig Gäsenes egna ost som jag föll pladask för, en av de bästa jag ätit. Eftersom singelhushåll inte gör av med så mycket åt gången, bestämde jag och C oss för att dela på en bit. :) Även den saltrökta makrillen stannar i minnet, för den var enkelt ljuvlig. Likaså den mörka chokladen med salt och en försiktig ton av saltlakrits. En enkelt soppa med salvia på butternut squash fick mig att köpa med mig min första butternutsquash hem. Det blir soppa i veckan. :)

Här är mina skatter som fick följa med mig hem!
Ananas, papaya, butternut squash, chokladpraliner... och så Gäseneosten, men den lyckades jag glömma kvar i mina föräldrars kylskåp. Hoppas den finns kvar när jag ska hämta den...



Kvällen spenderade jag hemma hos föräldrarna, där mammas förslag om att göra ugnsgratinerade nachos lyckades få mig att förtränga det faktum att vi hade ätit typ halva dagen. Enkelt och tokigt gott!

Gratinerade nachos
Nachos
Köttfärs
En burk bönor
En burk majs
Tacokrydda
Mera kryddor ifall köttfärsen inte bli tillräckligt spicy
Ost
Vitlökssås
Salsa

Sätt ugnen på 225 grader. Bryn köttfärsen, krydda den efter behag med tacokrydda och andra kryddor (jag körde på chilipeppar, chiliflakes, paprikapulver, lite svartpeppar och salt.). Häv i majs och bönor, låt det bli genomvarmt och smaka av. Lägg ut nachos i botten på en (eller flera, beror på hur många som ska äta) ugnssäker form, häll över köttfärsröran och strö ost över. Gratinera i ugnen ca 10 minuter och servera med vitlökssås och salsa. Se till att ha servetter framme. :)

Och såhär avslutade jag min kväll - på golvet. Nachoskoma. :)

2/26/2010

Det är visst fler än jag som gillar kolakakor.

15 minuter efter att mina två plåtar kakor ställts fram.
Snacka om swoosch!

Utanför ramarna.

Okej, det här har inget som helst med mat att göra, men däremot något annat som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag har sällan träffat en kille med sånt tålamod. Han ger av sig själv, han peppar och ha räddat många av mina kvällar. Han är en av mina förebilder big time.

Kakan med en speciell plats i mitt hjärta.

De allra flesta känner till dem och jag har hittills inte träffat någon som inte får något lätt lyriskt i blicken när de nämns. Min lillebror är galen i dem och i julas upptäckte jag själv att de är lite extra goda om man tar dem direkt ur frysen. The one and only - kolakakor.

Om det är någon speciell kaka från min barndom jag minns, så är det kolakakor (fast de delar förstaplats med mormors kanelbullar och schackrutor). Förra året bakade jag dem till en workshop och det sa swoosch! så var dem borta. I onsdags lovade jag i ett svagt ögonblick att baka i år igen, men tji fick jag när jag frågade vilken annan kaka jag skulle baka år då? "Neeej, ingen annan, kan du inte gör samma? De är så himla goda!" Allright, vad gör man inte för att skapa traditioner? :P

Kolakakor
100 g smör, rumsvarmt
1 dl socker
1 msk vaniljsocker
1 msk ljus sirap
2,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 175 grader. Rör ihop smör och socker. Blanda mjöl med bakpulver och tillsätt resten av ingredienserna till smör-sockerröran. Arbeta ihop till en deg. Tittar latmasken i dig fram kan du bara häva ner allt i en matberedare, men då ska smöret vara kallt. Dela degen i 3 bitar, rulla ut till plåtlånga längder och lägg på bakplåtspapperplåt. Platta till dem lite och grädda i 10-12 minuter tills kakorna fått härligt gyllene färg. Skär dem fort som attan i sneda längder när de fortfarande är varma, annars blir det en smulig historia att få dem i bitar. Låt svalna. Om det mot all förmodan skulle finnas några kakor kvar efter första dagen, går det jättebra att frysa dem. :)


MEN, eftersom jag är som jag är (och TTx2 kommer vara på workshopen, vilket innebär att allt ätbart kommer försvinna med dubbel hastighet...) så passade jag på att göra en egen variant ändå. :)

Plommonets chokladvariant på kolakakor
100 g smör, rumsvarmt
1 dl socker
o,5 dl kakao
1 msk honung
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Gör på samma sätt som du hade gjort kolakakorna! De här kakorna smakar rejält med kakao, så är man inte lika förtjust i det som jag, så dra ner på kakaomängden lite.


Konst med kakor. :)

2/25/2010

Inte den bästa dagen, MEN...

Idag har varit en dag som inte blev som den skulle. Hittills inbegriper dagen ett trasigt badkar (som passade på att gå sönder när jag satt i det), en trasig centrifug i tvättstugan med följden att det hänger tvätt överallt i min lägenheten, försening till handledarmöte och kalla, kalla tår eftersom jag får för ont av mina vinterskor för att kunna ha dem på mig. Och så har jag en rejäl dunderhuvudvärk.

MEN, jag har prövat att göra polenta för första gången idag - det var en trevlig ny bekantskap som jag tänkt mig starta för ungefär två år sen. Bättre sent än aldrig? :)
Polenta med persilja och ost 2 portioner
3,75 dl vatten
1 dl polenta
0,5 tsk salt
1/2 dl persilja (fryst)
1/2 dl ost
1 msk olivolja
svartpeppar efter smak

Sätt ugnen på 250 grader. Koka upp vatten och salt. Häll i polentan, sänk värmen tills det sjuder och koka tills polentan har samma konsistens som fluffig gröt, RÖR HELA TIDEN (mig tog det knappt 5 minuter). Ta kastrullen av värmen, rör i olivolja, ost och persilja, smaka av med svartpeppar och kanske lite mer salt. Smörj en ungssäker form med olivolja, häll ut gröten i den och smeta ut till en ganska tunn kaka, runt 1-2 cm. Ställ in i ugnen tills den fått fin färg, ca 10-15 minuter. Skär i bitar och servera.

Jag åt min polenta med överblivna grönsaker från lergrytan och en sallad. Mums!

2/23/2010

Forskning på gång.

Tjejer och järnvärden är något som alltid är värt att ta upp på tapeten. För lågt järnvärde är inte bra och resulterar ofta i symptom som huvudvärk, trötthet, nedsatt immunförsvar och kan till och med utvecklas till järnbrist om det vill sig illa. Tjejer är mer utsatta än killar, främst på grund av mens och den blodförlust det innebär.

Det finns egentligen massa järn i kosten, det gäller bara att veta vad man ska leta. :) Något man kanske inte tänker på är att det finns järn i fullkornsprodukter. Dessvärre finns det också ett ämne i fullkorn (fytinsyra) som binder järnet till sig och gör att kroppen inte kan ta upp det. MEN, det lilla problemet kan man komma undan om man surdegsjäser brödet. Under surdegsprocessen bryts fytinsyran ner och vips! har vi tillgängligt järn för kroppen.

På Göteborgs universitet pågår just nu en forskningsstudie som undersöker hur järnvärdet påverkas av ett intag av fullkornsprodukter, där en grupp får äta "vanligt" fullkornsbröd och en annan grupp får äta surdegsjäst fullkornsbröd. Studien pågår i 12 veckor och järnvärdet (och massa andra värden) tas före och efter för att se om något hänt. Där är jag med! Jag ska, tillsammans med ett gäng andra, äta 5 skivor fullkornsbröd om dagen (jag vet inte om det är surdegsjäst) som tillägg till min vanliga kost.


Så, har ni tips på vad man kan göra med bröd, bring it on! Jag gissar att jag kommer vara ganska trött på smörgåsar om tre månader. ;P

2/21/2010

Surt svar på söt fråga.

Efter ha fått ett jättesug efter sweet chilisås i veckan har jag kommit fram till att det blir nästa veckas projekt att försöka mig på att laga egen. För lite inspiration och tips om hur jag bör gå tillväga kikade jag runt lite på nätet och kommer till Aftonbladets hemsida, där en Anette frågat precis samma sak till deras matskribent. Jag tappade hakan när jag läste att han svarade:

"Det finns en del saker man ska överlåta åt proffsen, som exempelvis att filea plattfisk, göra sushi, installera starkström och jag tror att tillverkning av sweet chili-sås också hamnar i den kategorin."

Hallå? HALLÅ?! Hur i hela fridens namn kan man vara så otroligt arrogant och bara dissa någons lust och initiativ till att försöka göra något själv? När han sedan väl ger henne ett receptförslag börjar han med: "Om du absolut vill snickra din sås från scratch så föreslår jag...". Sidan är från 2006, så det hela måste väl ändå betecknas som att vara över och förbi... men ändå. Så nedlåtande. Vad hände med peppingen och "Du vill pröva på något nytt? Vad roligt!"-tänket? Hoppas jag aldrig någonsin gör så mot någon.


När jag har slutat vara upprörd sällar jag mig till Anettes skara och puttrar ihop något i veckan. Återkommer om resultatet. :)

Tillfällig hemmafru.

Vad gör man när en av ens bästa vänner är broken-hearted och lite småskraj för att flytta tillbaka till sin egen lägenhet? Man flyttar med och blir hennes tillfälliga hemmafru, hjälper henne att packa upp, ser till det spelas bra musik och lagar massa god mat såklart! En sorts fyllning på pizzan, det blir ju svårt att bestämma... så varför begränsa sig? ;)


Plåtpizza för obeslutsamma
25 g jäst
2,5 dl ljummet vatten
2 msk olivolja
3 dl grahamsmjöl
1 dl rågmjöl (dinkel är snäppet vassare enligt min åsikt)
rågsikt tills bunken släpper kanterna


Smula jästen i en bunke, häll på vatten och rör tills den löst sig. Ha i oljan, grahamsmjöl, rågmjöl och arbeta undan för undan in rågsikten tills det är en smidig deg. Täck över och ställ att jäsa i 45-60 minuter. Kavla/tryck ut degen på bakplåtspapper och täck med god tomatsås, extra oregano och timjan, valfri fyllning och ost. Vi gräddade vår pizza i gasugn, vilket gjorde tillagningstiden något utdragen, runt 25 minuter på 200 grader (jag höjde till 225 sista 7 minutrarna). I vanlig ugn borde det vara 15-20 minuter på 225 grader, håll koll helt enkelt. :)


Fyllningsförslag!
- Skinka, champinjoner, ost
- Pepparsalami, brie, toppa med ruccola efter pizzan kommit ut från ugnen
- Makrill i tomatsås, hackade svarta oliver, lite chilipeppar
- Banan, jordnötter curry

Till semlorna (semmelrecept finns det tusen och en av, vi använde gamla hederliga Vår Kokbok) prövade vi att göra egen mandelmassa efter Leilas recept. Jaha, så behöver jag aldrig köpa det mer igen. Så gott, så enkelt!

Mandelmassa

100 g mandel
100 g socker
ev. någon matsked vatten

Mixa mandeln till ett fint mjöl i mixer. Häll i sockret och mixa tills det går ihop i en varm, smulig massa. Ha i lite vatten om du tycker konsistensen är för torr (i ursprungsreceptet ska mandeln skållas, men jag tycker det är onödigt pill, så jag struntar i det. :))


Snäppet vassare än semlan jag åt i tisdag, men jag fick minst lika mycket grädde på näsan. :)

2/16/2010

Fettisdag med tillhörande semmeleufori!

Ja, ni vet ju redan vad jag anser om Fettisdagen. Nu är jag faktiskt inte hemma ikväll, utan iväg i en helt annan stad, hälsar på E och skaffar mig träningsvärk i muskler jag inte visste jag hade på dagarna. Som tack för att jag får äta av hans mat och bo på hans golv var det givetvis jag som stod för semmelbaket idag. I brist på en bra kokbok gick jag helt enkelt efter det på Pickipicki, även om mina semlor inte är det minsta mini-format. :)Kardemummadoftade (och jättegod!) deg som jag gjorde med degkrokar. Första gången. Lite skumt, men fullt funktionellt. Jag föredrar dock min röda Kenwood i alla väder. :)









Ojästa bullar.

Jästa tjockisbullar.

Ljuvliga gräddade bullar.










Semlor på gång 1.


Semlor på gång 2.


Världens godaste små tjockisar!








Och jag med en näsa som Ture Sventon. Det var förresten värt varje sekund av längtan! :)


Som ytterligare tack (och för att ta tillfället i akt då min frys är ganska välfylld för tillfället och inte tillåter något bakande) så lovade jag E att baka bröd åt honom och efter ett uttalande om att han var svag för lantbröd, svängde jag ihop ett lantbröd med en fördeg som fick stå och gotta sig i kylskåpet över natten. Mitt bästa tips på lantbröd är annars det italienska lantbrödet som finns i boken "Jorden runt på 80 degar" av Annica Triberg (fantastisk bok förresten). Det var jättegott som det var och ännu godare rostat som bruschetta dagen därpå.
I brist på det receptet får ni hålla tillgodo med mitt egna lantbröd med timjan och graham. :)

Plommonets lantbröd från Jönköping
Fördeg:
5 g jäst
3 dl kallt vatten
4 dl vetemjöl

Rör ut jästen med vattnet. Blanda i mjölet, rör ordentligt och trä en plastpåse över bunken. Ställ den i kylskåpet över natten.

Hela degen:
Fördegen från igår
resterande 20 g jäst (alltså ett halvt paket totalt)
2,5-3 dl vatten
1 msk honung
2 msk olivolja
2 tsk salt
1 msk timjan
4 dl grahamsmjöl
vetemjöl tills det blir en smidig, något kladdig deg

Rör ut jästen i vattnet och blanda ihop med fördegen. Häll i honung, olivolja, salt, timjan och grahamsmjöl. Rör ihop och ha i vetemjöl undan för undan tills det blir en smidig, något kladdig deg.
Andra gången i mitt liv jag använde degkrokar. :)

Täck över och jäs i ungefär en timme. Ta upp degen på väl mjölat bakbord, dela den i två delar. Rundriv varje del till en avlång limpa och lägg med verket ner på bakplåtsklädd plåt. Snitta tre djupa skåror, täck över och jäs i 30 min till. Sätt ugnen på 175 grader och ställ en plåt längst ner. Innan bröden ska in i ugnen, pensla dem med olivolja (i brist på pensel så fick jag klappa olivolja på mina bröd. :)) och strö över lite havssalt. Sätt in bröden i mitten av ugnen, släng en dl vatten på den undre plåten och grädda i 30-40 minuter.


Hoppas ni haft en underbart semmelfylld tisdag!

2/15/2010

Långsamhetens lov.

Lördagen innebar party i glada vänners lag på en klubb som bara huserar varannan månad, som jag ännu inte kommit iväg till, bara varit nyfiken på. Det är dresscode, förköp av biljetter och hela faderullan. Jag har planerat, tänkt och längtat ända sen jag missade det förra gången, och i lördags var det alltså dags.

Uppsamling innan skulle vara hos mig, med allt var det innebar av piffande, bubbel och, eftersom jag tar varje tillfälle i akt att få bjuda folk på mat och baka, även lite tillhörande plockmat i praktisk fingerfood-storlek.

På lördagsmorgonen vaknade, hade inbokat tvätt-tid och så fort jag slog upp ögonen började jag planera. "Först det, sen det, det kan jag göra under tiden, en snabbis till affären..." och sen började jag fundera vad sjutton jag höll på med? Min helg, min underbara lediga ladda-inför-party-lördag, och jag höll på att stressa sönder den totalt klockan åtta på morgonen? Så, jag gav mig själv en mental käftsmäll, drog i bromsen och kände in den ljuvliga lilla morgonsegheten i kroppen innan jag packade iordning tvättpåsen och i sakta mak lullade iväg till tvättstugan i mjukisbyxor, nattlinne, hoodie och keps.

Istället för att bli stressig och en stor energislukare, blev dagen fantastisk. Jag gjorde allt det jag tänkt göra (utom att torka golvet, men jag kan lova att ingen av mina gäster fokuserade på mitt golv) med en lugn och bubblande glad känsla i kroppen.

Jag gjorde en kick-ass lyxfrukost med äggröra, stekt svamp, solrosskott och en driva groddar (egenodlade och egengroddade!) en skiva rostat bröd och en mango. Och te. Jag mötte upp C på stationenm vi handlade och när vi kom hem gjorde vi pyttepiroger, tjockis-grissini (som nog bättre döps om till brödpinnar), yoghurtkräm med persilja, syltkakor med lingonsylt och petit choux, en med en fyllning på chokladkräm med rom och apelsin och den andra med vinbärsgrädde med honung.

Det blev en amazing night. Både jag och mina gäster var bedårande vackra, maten blev toppen och klubben var definitivt värt två månaders längtan.

För att binda ihop det hela tänker jag först tipsa dig att någon gång göra pett choux, för det var jätteroligt och annorlunda, och för det andra kan jag verkligen rekommendera vinbärsgrädden. Ta ca 1,5 dl grädde, vispa. Halvtina ett par nävar frusna röda vinbär och blanda med en rejäl matsked riktigt god honung. Blanda med grädden. Det blir en riktigt fin smakbrytning mellan de syrliga vinbären, den söta honungen och den lena grädden!

För det tredje - jag vet att det är mycket ibland, jag vet. Men de dagar du faktiskt inte behöver stressa - gör det inte. Och om det är mycket att göra inför någon special happening, så be om hjälp! Be någon ta med något, baka den där kakan eller komma tidigare och hjälpa dig kavla piroger. Fnissa lite extra och använda en del av festen till att locka håret på varandra. C dammsög åt mig och hjälpte till med bakandet. G var på Systemet innan och gjorde Irish Coffe när jag hämtade folk vid bussen. F bar ut maten till vardagsrummet och jag var en pigg och sprudlande glad värdinna ända tills dörren stängdes. :)

2/13/2010

Svettigt misstag.

Igår skulle jag pröva ett nytt recept, en indisk paprikagryta som lät både enkelt och god. Det hade den säkert varit också, men jag lyckades med att överchilikrydda den totalt och jag som är rätt klen när det gäller chili i vanliga fall... Den slank ner i alla fall, med ett konstant bistånd av fil (jag hade ingen yoghurt hemma.). Vis av mitt misstag tänker jag pröva den igen ganska snart, men skippa att ha i chilifröna och minska betydligt på chilin. Phew, svettigt. Här kommer i alla fall orginalreceptet - någon annan får gärna pröva och låta mig om jag bara är osedvanligt mesig. :) (En trevlig överraskning med den middagen var dock att jag fick tillfälle att pröva på min äpplechutney med russin, som var ruskigt god!)

En burk med flytande hetta.

Indisk paprikagryta
1 sötpotatis
4 potatisar
4 vitlöksklyftor
1 röd chili
2 msk rapsolja
1 tsk vardera av kumminfrön och garam masala
5 dl vatten
1,5 tsk salt
3 paprikor
3 tomater
1 kruka koriander
yoghurt, chutney

Skala och skär potatis och sötpotatis i bitar. Hacka chili och vitlök. Stöt kumminfrön i en mortel. Fräs garam masala och kummin i rapsoljan, ha i potatisen. Stek den i 2-3 minuter, ha sedan i vatten, salt, vitlök och chili. Låt koka 10 minuter. Dela paprika och tomater i lagom stora bitar. Ha i paprika i grytan, låt koka 3 minuter. Därefter i med tomaterna, koka 3 minuter till. Klipp över färsk koriander och servera med yoghurt, chutney och ris om man vill det.

Wrapscraving.

Ett samtal med mamma om veckans gångna mat (jo, det är viktig update att få veta vad jag missar när jag inte längre bor hemma. Mamma är jättebra på att pröva nya recept och tipsa om goda rätter, hon är en underbar inspirationskälla!) avslöjade för mig att det hade ätits wraps. Och wraps. Och wraps. Det är möjligt att de hade ätit något annat också (okej, det är klart de hade ätit något annat) men helt plötsligt fick jag enorma cravings efter just wraps och hörde inget annat. I torsdags hade jag sleep-over hemma hos C och hon var inte alls särskilt svårövertalad - hennes enda krav var att hon ville ha fisk och avokado. Det kändes inte som en speciellt stor uppoffring att inkludera det. :P Wraps går ju att göra i tusen olika varianter, men här kommer våra torsdagswraps. :)

Torsdagswraps
Rökt makrill
Libabröd
Röd paprika
Salladsmix
Avokado
Potatisskalhyvlade morötter
Ruskigt stark vitlökssås (= en liten förpackning creme fraiche + tre krossade vitlöksklyftor)

Skala, hyvla, hacka, skär och lägg upp det som bör läggas upp. Lägg alldeles för mycket fyllning i libabrödet och försök äta utan att det ramlar ut. ;)

Torsk på eko-reko.

Vår kära torsk har haft det lite besvärligt i våta vatten ett tag, men börjar enligt de senaste rapporterna att hämta sig. Riktig glad blev jag förra veckan när mitt Willys annonserade ut extrapris på fryst ekologisk torsk. Fisk är så otroligt tacksam mat, lätt att tillaga och gifter sig perfekt med citrus och tänka sig, vad fanns i mitt kylskåp om inte en nästan bortglömd lime? Ett säkert kort som förgyllde både min onsdag och torsdag.

Limetorsk i ugn
400 g fryst ekologisk torsk
1 lime
bladspenat (tinad och urkramad om den varit fryst)
svartpeppar och salt
rapsolja

Tina torsken i kylen över natten. Sätt ugnen på 200 grader. Smör en ugnssäker form med rapsolja, bottna formen med bladspenat. Lägg fisken ovanpå spenaten och riv limeskalet över. Pressa också limesaften över, salta och peppra. In i ugnen ca 15-20 minuter och mums!

Vem blir inte glad av knallgrön fisk? :)

2/09/2010

En upprörd åsikt om Fettisdag (eller alla andra "traditions"-dagar).

Jag ska försöka fatta mig kort i det här ämnet, fast det ligger nära till hands med en lång utläggning (men den har jag redan dragit ett antal gånger för släkt och vänner vid det här laget...).


Första semlan äter man på Fettisdagen.
Efteråt känns det rätt okej att kalasa på, och face it - det kanske inte är väldens bästa grej att trycka i sig fem semlor på en dag bara för att det är Fettisdag en gång om året - men varför detta hysteriska semmelfrosseri INNAN Fettisdagen? Vad är det roliga och härliga med att gå och längta och gotta sig åt tanken på årets första semla om man helt sonika struntar i att det faktiskt är en traditionell dag att äta första semlan på och hinner äta en tre-fyra stycken typ en månad i förväg?
- "Äsch, midsommarafton, det är ju länge kvar, vi kan väl dra upp midsommarstången och äta sill och jordgubbar en månad innan, orka vänta!"

Speciella tillfällen är en del av det roliga. Julafton, Fettisdagen, påsk, midsommar - alla speciella dagar förknippade med mat som i alla fall jag längtar till. Och jag vill längta, tycker det är aptråkigt att det finns semlor tillgängligt en månad innan det "ska" finnas. Som julskinka i maj, eller äggmålning i november. Väntan förhöjer njutningen, gör det lite extra speciellt. Lite som första dagen på sommarlovet - oj, vad man väntade på det. Det är med andakt och barnslig förtjusning jag varje år försiktigt tar första semmelbettet. Så vill jag ha det - inte bara ett bakverk i mängden.



(En sak till - inget klår en hembakad semla. Men jag är ju bakfantast också, så jag förstår till fullo dem som inte orkar stå i köket och kladda med deg, grädde och mandelmassa bara för att det är Fettisdag. :))

Bortglömd husmanskost.

Nu tänker jag slå ett slag för en gammal maträtt som, enligt mina erfarenheter, har oförtjänt dåligt rykte, nämligen följande:Detta, mina vänner, är min mormors pölsa. Jag älskar det, lika mycket som jag älskar hennes kalvsylta och mammas levergryta. Pölsa är en rätt där man förr i tiden tog tillvara på sånt som blev över efter slakt, malet/finhackat kokt kött och/eller någon form av inälvor, lök, korngryn och kryddor, som kokas i spad från köttkoket. Vad jag kan minnas så har mamma sagt att mormor gör sin pölsa på kalv eller kyckling - i vilket fall är den tokigt god, mild och snäll i smaken med en lite "tuggig" konsistens av korngrynen. Vanligast idag är att man köper pölsa färdig (men det är inte rätt. :P). Pölsa värms innan servering, vi har alltid gjort det i stekpanna, och serveras med fördel till inlagda rödbetor och ett gott knäckebröd. Ända sen jag var liten har jag fått det och trots alla pikar om "grå gröt" och andra mindre smickrande kommentarer under tonårstiden är det fortfarande en solklar favorit i mitt kök!

... jag kom precis på att jag aldrig har gjort pölsa själv. Jag ska snoka reda på mormors recept och göra ett försök någon dag minsann. :)

2/08/2010

Helgens tidmonster.

Jag fick besök av ett äta-tid-monster under helgen (vi säger så i alla fall), så jag kompletterar med att skriva i efterhand vad som hände, bortsett från jäskorgarna i trolldeg och kycklingen.

Mina onsdagarskvällar är helt crazy och innebär träning i ett fyra-timmars-svep (jag är inte ansvarig för den planeringen!) uppdelat på en timme, paus, tre timmar. Det svåra är att äta så att jag håller energinivån uppe, inte blir hungrig och inte har alltför mycket i magen. Mina två tidigare onsdagar har innehållt smoothie x 2 plus macka = på tok för lite, och omelett med sallad =låg som en sten i magen. Så, efter lite grävande i mitt mentala arkiv tyckte jag mig minnas att jag någon gång läst något om något som var förvillande likt chokladbollar, men inte var det utan tvärtom små trevliga energipaket baserat på nötter och torkad frukt som skulle passa bra i samband med träning. I fredags gjorde jag lite research och hittade dem på Mikkans blogg. Med utgångspunkt därifrån och lite höftande med ingredienser åkte följande ner i mixern:

Energibollar
- 7 dadlar
- 3 aprikoser
- en liten näve havregryn
- en näve paranötter
- en näve cashewnötter
- någon (kanske två) matsked tahini
- en tesked honung
- ett par teskedar kakao
- några stänk vatten
kokosflingor, kakao eller sesamfrön att rulla i.

Jag hade lite problem med att få till konsistensen, men efter lite tålamod och pytsande med ingredienserna blev det hela riktigt bra och gick lätt att forma till bollar. Några rullades i kokos, andra i sesamfrön och en tredje variant i kakao - sen åkte dem in i frysen för att hålla sig till på onsdag. Av sista klicken gjorde jag tre små yttepyttebollar för att se om de höll måttet smakmässigt och det kommer definitivt inte bli någon uppoffring att pröva om de funkar på onsdag. :)


När jag var på besök uppåt landet för ett tag sedan, upptäckte jag en påse skorpor i det hemmets skafferi och efter att ha knaprat på en av dem fick jag en aha-upplevelse av typen: "Varför har jag inte ätit det här på länge, det är ju JÄTTEgott!" När jag kom hem igen köpte jag samma typ av skorpor, men de smakade inte alls lika gott, så jag bestämde mig helt sonika för att baka egna. Ett lass skorpor följde också med mig när jag flyttade, men de tog slut förra veckan, så jag svängde ihop några nya för att underhålla mitt beroende. :)

Mitt recept har jag hittat i den gulligt rosarutiga "Hälsokokboken", men jag är som vanligt inte så noga med att följa receptet exakt. En varning dock - mina skorpor innehåller inget vetemjöl och blir inte så spröda som vanliga köpteskorpor, utan ganska hårda. Det är så jag tycker om dem, men du blandar givetvis precis som du vill. :)

Knaperskorpor ca 50 st
50 g jäst
5 dl mjölk
1 dl rapsolja
2 tsk honung
2 tsk salt
1 dl polenta (havrekli i orginalreceptet, men jag bara tog något annat istället)
7 dl grahamsmjöl
ca 6 dl dinkelmjöl

Om du vill, ljumma mjölken till ca 37 grader, annars smular du bara jästen i en bunke och häller mjölken. Rör tills det löst sig och tillsätt sedan honung, salt och rapsolja. Arbeta in grahamsmjöl och polenta, sedan dinkelmjöl undan för undan tills du får en smidig deg som släpper från bunkens kanter. Täck över och låt jäsa i 40 minuter (gärna en timme om du använder kall mjölk). ta upp degen på bakbord, knåda igenom den och forma 25 bullar, platta till dem lite med handen, täck över och låt dem jäsa 20-30 minuter till. Sätt ugnen på 250 grader och baka av bullarna i ca 15 minuter. När bullarna är klara, sänk ner värmen till 100 grader och dela de fortfarande varma bullarna, förslagsvis med en gaffel för rätta skorpstuket (håll dem i en handduk/grytlapp så slipper du bränna fingrarna), lägg tillbaka på plåten och torka i ugnen tills de är torra. Orginalreceptet anger två timmar, men det har inte stämt någon gång. jag har gjort lite olika - fyra timmar på 100 grader, eller 50 grader med ugnsluckan på glänt över natten, båda funkar. Sen är det bara att knapra på. :)

"Knaperi, knaperiknus...

"Vem är det som knaprar på (i) mitt hus?"
(citat: elaka häxan i hans och Greta. ;))

2/07/2010

Söndagsmiddag i Halleluja!-stil.

Jag får skäll av mig själv nu, eftersom jag lovat mig själv dyrt och heligt att gå och lägga mig vid 22, men min middag ikväll förtjänar definitivt lite extra uppesittartid.

När jag fyllde år senast fick jag en lergryta i present och blev hjärtans glad, för det var verkligen något jag hade önskar mig (sen hur många 23-åringar som önskar sig lergrytar på sina födelsedagar, det är en annan fråga). Jag har inte fått (tagit mig) tillfälle att inviga den, förrän just ikväll.

Grytan lades i blöt i en halvtimme, sedan åkte följande i:
1 kyckling som saltades, pepprades och skvättes över soja samt rapsolja.
I kycklingen: några klyftor lime, rödlök och ingefära.
Utanför kycklingen: en bit vitkål, två potatisar, en morot, resten av rödlöken och limen, ingefära och en majrova. Grytan åkte in i kall ugn som sattes på 200 grader och stod sen där och gottade sig i 1,5 timme.



När den kom ut såg det ut såhär:
och luktade helt gudomligt. Och köttet... halleluja! Om jag säger att det var så mört att det trillade av benen är det nästan en underdrift, och det var så saftigt att jag var på väg att lova mig själv att aldrig mer steka en kycklingfilé i en stekpanna. I botten skvalpade glatt en helt ljuvlig sky.

När jag hade satt i mig en kycklingklubba och lite grönsaker tillsammans med den här (jag börjar få slut på superlativ) supergoda salladen med tomater, soltorkade tomater, avokado, svarta linsgroddar, krossade cashewnötter och lite citronsaft mådde jag som en prinsessa. :)


I frysen har jag efter ikväll dessutom följande:
- 2 stycken perfekt tillagade kycklingfiléer
- 1 kycklingklubba och 1 vinge
- lite skrovkött som jag ska använda till att pimpa typ en soppa med
- en burk med galet goda grönsaker
- en iskubsform med ljuvligt god sky

Inte så illa pinkat för 1,5 timmes ickejobb?
(och grytan var inte ens särskilt jobbig att få ren. :))

2/06/2010

Behåll barnasinnet!

Jag, C och L har alla börjat leka med surdegsbakning under den senaste månaden och i bakandets kölvatten har vi också upptäckt att
1.
vi inte har några jäskorgar, och att,
2.
att jäskorgar är skamligt dyrt.
C och jag stod någon dag inne på Werner&Werner och satte nästan i halsen när vi såg att en sketen liten korg skulle kosta oss 249 spänn. Det hela ledde till en hel del svordomar, men också idéen att hur svårt kan det vara att göra själv? Göra jäskorgar som de i affären kan ju vara lite väl knepigt, men med lite kreativitet kan man väl göra något snarlik? Så idag har vi tre haft lekstuga hemma hos mig och försökt oss på att göra jäskorgar i trolldeg. Det gick kanske inte precis som vi hade tänkt oss, men det var väldigt roligt, vi fick till en korg var och nu står de och torkar i ugnen (skulle torkat på en timme, är i skrivandets stund inne på sin tredje timme.). Särskilt bildsköna är de inte, men väldigt... ska vi säga personliga? :)

Vi kom på en massa andra bra idéer när vi hade städat undan och satt med varsitt glas nästan-glass och tog igen oss, bland annat innehållande korgflätning med grenar och hur vi egentligen borde gjort med trolldegen för att få ett snyggare resultat. De idéerna sparar vi till nästa gång. :)


Igår var jag annars ute på lite upptäcksfärd i mitt centrum och titta vad jag hittade då! :)Minsann om inte min ostbutik är återförsäljare av ekologiskt kött! :)

2/05/2010

Nyfiken i en strut.

Nyfikengenen har legat lite latent i veckan, men är i full gång igen efter gårdagens raw lasagne. Under den senaste veckan har jag bara blivit mer och mer nyfiken på spirulina, hampafrön och kakaonibs, som Mikkan bloggar om ibland. Att sitta och glutta i Råvarubutiken och på Kiviks Lilla Råa gör inte saken ett dugg bättre. Det mest geniala verkar för tillfället vara Råvarubutiken, där man kan få köpa "smakprov" med lite mindre mängd produkt än vad som anges, till en billigare penning. Jag tippar på att jag håller ut i kanske en-två dagar till innan jag ger upp och beställer hem lite nya matvaror för att stilla min nyfikenhet. :)

2/04/2010

Raw lasagne och det finaste beröm jag kan få.

Raw lasagne har jag varit nyfiken på sen jag fick syn på receptet, så det blev min lunch idag. Det kommer definitivt bli fler gånger, för OJ! det här var riktigt gott!

Som sås mixades tomater, soltorkade tomater, rödpaprika, oregano, basilika, vitlök, lite chilipeppar och olivolja. Till själva lasagnen varvades sås, soja- och oljamarinerade champinjoner, osthyvelstrimlad zucchini, ruccolasallad (bladspenat i ursprungsreceptet) och avokado.

En väl tilltagen portion, men allt slank ner utan problem. Mumsfillibaba! :)

Idag har jag annars blivit tillkallad till mina föräldrar för att fylla på deras knäckebrödsförråd, och om de planerar att äta knäckebröd i samma takt som de "smakat" av det ikväll, så kommer det inte ta lång tid innan de ringer efter mig igen. :P


Upphovspersonen till den här bloggen är, som de flesta nog förstått, min underbara mormor. Det är henne jag ringer varje gång Internet och kokböcker misslyckas med att berätta hur och vad jag ska göra - hon vet alltid på råd. Självklart ville jag berätta för henne om bloggen, och via min morbror hittade hon fram hit. När hon hade fåt adressen och hittat hit för ett par veckor sen ringde hon och berättade att hon tycker den är jättefin och läser den varje dag. Jag blev (och blir varje gång jag tänker på det) alldeles lycklig och glad i hela mig. Det finns inget finare beröm än att hon uppskattar det jag gör. Tack mormor för att du är en sån inspiration och stöd! <3>

Expermentell bakning, del III (med lyckat utfall den här gången).

Idag var ännu ett underbart tillfälle till att pröva på något nytt - G skulle komma med ett soffbord hon ville bli av med (det har nu ersatt mitt provisoriska soffbord gjort av två flyttkartonger. Mycket bättre!) och samtidigt bli bjuden på fika. Jag frågade vad hon ville och hon annonserade: "Lite nybakt bröd?", så jag började genast spinna planer på vad jag skulle kunna hitta på. Det hela resulterade i ett experiment med en fördeg och skållade gryn som fick stå över natten, med särdeles gott utfall! Jag rekommenderar dock verkligen att du använder bakmaskin, det är en tung och stor deg! Mina damer och herrar, jag ger er:

G:s vridna bröd
Fördeg:
300 g vatten
300 g rågsikt
5 g jäst

Skållning:
1 dl bovete
2 dl rågkross
2 dl rågflingor
kokande vatten tills det blir en gröt, ca 7-8 dl

Kväll, dag 1.
Lös upp jästen till fördegen i en bunke. Häll i vatten och blanda med mjölet. Täck bunken med en plastpåse/plastfilm och ställ in i kylen över natten. Häll skållningsingredienserna i en annan bunke och häll över vattnet. Rör om och kolla efter om några minuter när blandningen har dragit åt sig lite av vattnet. Blandningen ska ha grötkonsistens - om den inte har det, häll på lite mer vatten och rör några varv till. Låt stå över natten i rumstemperatur.

Morgon, dag 2.
20 g jäst
3 dl vatten
1,1/4 msk salt
7-8 dl fullkornsdinkel
7-8 dl rågsikt



Min fördeg och skållblandningen på morgonen.

Ta ut fördegen och låt den stå i rumstemperatur ca 1 timme. Blanda sedan ut jästen i vattnet, häll i salt, fördegen och den skållade blandningen, blanda ihop i bakmaskinen. Jobba sedan in mjölet undan för undan, själva körningstiden i maskinen får gärna vara uppemot 7-8 minuter. Degen ska ganska klibbig och inte släppa från bunkens sidor, min såg ut såhär:

Täck över med en handduk och låt jäsa i ca en timme. När du nu bakar ut brödet, så ska du försöka att knåda det så lite som möjligt, så se till att ha ordentligt med mjöl på bakbord och händer! Tippa upp degen på väl mjölat bakbord, dela den i sex bitar och rulla ut varje del till en plåtlång baguette, vrid den några varv och lägg på en plåt. Om degen fastnar på händerna, ha mer mjöl, men tänk att mjölet egentligen inte ska knådas in i degen, utan bara vara mellan dig och degen.
Totally twisted!

Täck över plåtarna med en bakhandduk, låt jäsa i ca en halvtimme. Sätt ugnen på 250 grader, sätt in en plåt i mitten och en oöm plåt längst ner i ugnen. När bröden har jäst färdigt, snitta bröden tvärsöver, för försiktigt över dem till den varma plåten och ställ i mitten av ugnen. Släng lite vatten på den understa plåten och stäng kvickt luckan. Baka av bröden i ungefär 20 minuter.
Voilá! Bröden blir mjuka och fluffiga, med en ganska tunn, spröd skorpa. Passar förmodligen väldigt bra till soppa, men att äta dem rätt upp och ner som vi gjorde, med bara smör och ost, är också en höjdare. :)

Vardagsmagi.


Det är ju liksom givet att om man lägger frön i jord och vattnar, så kommer det att gro... men ändå känns det helt magiskt. Hejsan solrosskotten! :D

2/02/2010

Vill ha!

En eftermiddag som den här när jag inte gör så mycket mer vettigt än att slösurfa runt och läsa diverse mat/träningsbloggar och få en massa roliga uppslag på hur jag skulle kunna minska min fritid ännu mer dyker frågan upp om:

Hur länge ska man längta efter något som man kanske egentligen inte livsnödvändigt behöver, men verkligen vill ha, innan det blir legitimt att köpa det? (speciellt om man är student, nyss har flyttat hemifrån och inte har stans bästa ekonomi?)

Jag hittar nämligen en attans massa recept med citronskal, limeskal, riven ingefära och pepparrot, och gud vet allt som man samtidigt gnor av sig knogarna när man river (i alla fall på mitt apkassa rivjärn). Ända sedan mamma fick ett riktigt zestjärn i födelsedagspresent vet jag ju hur enkelt det kan gå om man faktiskt har riktiga doningar att riva på. Ja, jag suktar alltså efter ett zestjärn, gärna precis ett sånt som mamma har (se bild). Herregud nej, jag behöver det egentligen inte... men jag vill ha det. :P


Vad säger ni? En månad? Två? Rädda ett barn ur en brinnande skyskrapa? Botemedel mot cancer? Eller bara tjata om det tills mina närmaste vänner säger åt mig att köpa det för att få tyst på mig? ;)

Makrill-låda to die for!

Gårdagens knäckebrödsbak blev inte riktigt den avkoppling som jag tänkt mig, men det berodde mest på att jag fick för mig att börja laga lunch mellan kavlandet och mjölandet, så att helt plötsligt var allting färdigt samtidigt och jag stressade runt som en yr höna och visste inte vilken del av maten eller baket som behövdes ta hand om först. Till min stora grämelse brände jag nästa hela första brödet och fick vackert slänga större delen. Jag försökte faktiskt äta en liten bit, men usch, bränt knäckebröd är INTE gott.

När jag började bryta dem upptäckte jag att de fortfarande var lite sega... så skjuts in i ugnen på eftervärmen för att torka ordentligt!

Tre och en tredjedels plåtstora knäckebröd blev det i alla fall - en och en tredjedel med sesamfrön och solrosfrön, en med valnötter och en tredje med hasselnötter. Jag har bara provat den brända varianten med solros- och sesamfrön, för när jag prövade att bryta bröden var de sega och jag skjutsade in dem i ugnen på eftervärmen för att torka till sig ordentligt. Sen fick jag oplanerat hastigt och lustigt åka hemifrån... men ikväll så. :) Det lilla jag smakade hade onekligen den där karakteristiska surdegssmaken, men rent spontant så tycker jag faktiskt inte att knäckebröd ska smaka så. Det är inte knäckebröd för mig. Alltid roligt att ha prövat dock. :)

Idag har jag fått lunch hemma hos farmor igen, och det var snudd på paltkoma. Hon gör den mest fantastiska makrill-låda och jag är inte den som tänker behålla ett så galet lätt och gott recept för mig själv, så här kommer det!

Farmors makrill-låda (to die for!)
4 makrillfiléer
2-3 tomater
en bit purjolök
citronsaft (+ eventuellt skal)
peppar + salt

Sätt ugnen på 200 grader. Lägg makrillfiléerna med skinnsidan nedåt i en ungssäker form, peppra och pressa över ordentligt med citron (och känner du dig lite extra citrussugen, riv över lite av skalet). Skiva purjolöken i tunna ringar och fördela över fisken, gör samma sak med tomaterna. Strö lite flingsalt över tomaterna. In med fisken i ugnen i ca 20 minuter tills fiskköttet skivar sig och är ogenomskinligt (samma som alltid - håll koll! Torr fisk är tråkigt!). Servera lådan med massa stuvad spenat, och om du vanligen inte har i grädde i en stuvning - now is the time, för det förgyller smaken otroligt! Kokt potatis är också gott till (men det brukar jag strunta i, för då kan jag äta mer fisk och spenat. ;)).

Det blev inte mycket kvar, men jag lovar att vi gjorde vårt allra bästa! :)