8/31/2011

Oh My Gosh!


Oh My Gosh!
Spaghetti Squash!

Göteborgare som jag är, så älskar jag ordvitsar - ju sämre, desto roligare är dem (nästan. Pappa har en tendens att alltid gå liite över gränsen.).

Efter förra kvällens matlagning så älskar jag även spaghetti squash och lite mer specifikt det här receptet. Smakerna bara gifte sig helt perfekt och det var ett fantastiskt äktenskap som skulle varit lyckligt i alla sina dagar om jag inte hade ätit upp varenda lilla smula. Förresten har jag i samma veva fördjupat min förälskelse till Sara B och My New Roots - men det har Ann-Louise med så jag är i gott sällskap. :)


P.S.
Jag gjorde samma sak ikväll, med skillnaden att jag inte hade någon ost eller hasselnötter eller tillräckligt med kikärtor och slutade med att använda pesto, mandel och blanda i lite stora vita bönor också (det är den på bilden). Fortfarande galet gott!
D.S.

8/29/2011

Kikärtssallad med mexicansk mangodressing från My New Roots.

Min lunch var kort och gott awesome. Mitt berg av sallad var så fint att jag nästan inte ville äta det, men jag är väldigt glad att jag gjorde det. Den lilla teskeden med chipotlepeppar (förövrigt första gången den används i Plommonköket) passar in så bra och ger den annars ganska beskedliga dressingen lite passande "Omph!". Det allra bästa är att jag är ordentligt mätt, utan att maten har lagt sig tungt i magen.

Eller, jag skojade bara - det allra bästa är att jag har en portion kvar i min kyl, och att mina fingrar luktar koriander. Hurra!


4 dl kikärtor, hemkokta eller på burk
1/2 röd paprika
1 jättestor morot eller 2 vanliga
1/2 kålrabbi
salladsblad (mangold, maché, ruccola, spenat, etc.)
1 kruka koriander
1 avokado

Dressing:
1 stor, mogen mango
1-2 pressad lime
1 färsk lök
1,5 msk olivolja
en nypa salt
1/4-1/2 tsk chipotlepeppar

Skala mangon och tärna löken. Mixa (jag använde mixerstav, funkade finfint!) ihop alla ingredienserna till dressingen och smaka av. Ja, det ska se ut som en ljuvlig, solgul smoothie.

Lägg kikärterna i en stor skål och häll dressingen över.
(Eftersom jag preppade mitt på kvällen för att bli lunchlåda, delade jag upp det, så jag fick två burkar med kikärter och lika delar dressing. Innan servering hade jag kikärter och dressing i en stor skål.)

Skär/hacka grönsakerna till salladen, förslagsvis i ganska smala och tunna bitar (ni vet, tändsticksstyle) och ha i dem i skålen med kikärter och dressing. Rör runt så att allt blir ordentligt täckt med dressing.

Lägg ut salladen på tallriken/ar, dela upp skålens innehåll och toppa med avokado och en generös hög med koriander. En extra limeklyfta passar fint till!.

Alla goda ting är tre.

Jag har jobbat hårt under senaste veckan för att få bort lite av prova-på-recepten i min mail-inkorg... för att inte tala det gudomliga grönkålsreceptet hos Ann-Louise, som jag tänkte göra på studs när jag fick syn på det, men av diverse anledningar fick det vänta till igår. Oh my. Det var party i min mun från första tuggan. Jag ville slänga i mig allt på en gång, men tvingade mig själv att äta långsamt och lugnt för att njuta så länge som det gick. Den enda ändringen jag gjorde var att ta kamutvete istället för ris.

De andra två recepten som jag prövat är från Sara B från My New Roots - har jag nämnt att jag är mer eller mindre besatt av den bloggen och inte kan läsa ett inlägg utan att tänka: "Åh HERREGUD, jag måste pröva det här!"? Igår lagade och provade jag Millet Mash - det var gott, men jag hade lite för mycket vätska i, så det blev lite mer av en puré än ett mos... och så fick jag inte riktigt till kryddningen, så jag ska göra en andra tagning på den innan jag delar med mig av det slutgiltiga resultatet. En sak är jag dock säker på, stekt svamp av något slag hade varit en riktig höjdare till!

Det andra receptet jag testade var kikärtssallad med mexikansk mangodressing - det är var som befinner sig i min lunchlåda idag. Jag vill väldigt gärna att förmiddagen ska gå fort, för som dressingen smakade igår när jag skrapade ur mixerbehållaren innan disken så kommer jag att vara i kulinarisk eufori efter lunch. :)

8/26/2011

Mysfredag.

Mamma. En stor gryta med musslor och ett recept som faktiskt är liiite bättre än de vanliga vinkokta musslorna som vi brukar göra. Dessutom lyckades mamma med kunnig och hjälpsam personal få tag på ett liknande vin som vi fick på en skaldjursmiddag förra året med ledorden "Det smakade sparris och gröna vindruvor!" Vinet ifråga heter Les Fumées Blanche, är en sauvignon blanc och även om sparris och gröna vindruvor låter lite skumt, så smakar det alldeles ljuvligt till skaldjur.

Moules Normandie (nästan)
2 nät musslor
1 finhackad morot
1/2 finhackad zucchini
1 finhackad scharlottenlök
1 strimlad röd chili
3 vitlöksklyftor, rivna/finhackade
2 dl vitt vin
2 dl fiskbuljong
2 dl grädde
smör

Rensa musslorna - släng de som inte stänger sig när du knackar på dem. Fräs grönsakerna, vitlök och chilin i smöret tills allt har mjuknat. Häv i musslorna, rör runt ordentligt och ha i vitt vin, fiskbuljong och grädde. Koka under lock i ca 5 minuter. Servera på en gång, förslagsvis med sparris-och-gröna-vindruvor-vinet och ett gott bröd att suga upp den ljuvliga buljongen med.

Happy mysfredag!

Växa upp?



När jag var liten och gick i lågstadiet brukade jag göra mina föräldrar väldigt oroliga genom att ta en evinnerlig tid på mig när jag gick hem från skolan. Normalt tar den vägen en kvart - en snabb dag tog det mig en halvtimme, en vanlig dag minst 45 minuter. Det fanns ju så mycket att göra på vägen!

Det här är vad som hände på vägen hem från jobbet i torsdags. I vanliga fall tar det mig lite drygt 30 minuter - i torsdags tog det typ en och en halv timme.

Först var jag uppe på en stenmur och inne i ett träd och där hade minsann ingen varit innan mig. Sen gick jag vidare och...

Åhå, vad skådar mitt norra öga däruppe? Bäst att släppa väskorna och kolla efter!

Hand. Fot. Titta inte ner!

Nämen kolla! MASSA björnbär!

Uppdraget slutfört!

Sensomoralen? Behåll barnasinnet! :)

8/25/2011

Är du vegetarian?

Allt oftare och oftare så får jag frågan: "Är du vegetarian?"
Allt oftare och oftare stället jag mig frågan: "Är jag vegetarian?"
Det hela brukar sluta med att jag trasslar in mig i en lång utläggning som de flesta gånger lyckas kombinera hälosaspekter, etiska aspekter, smakaspekter och miljöaspekter. Ungefär 85 % av gångerna slutar det med att frågeställaren tittar undrande på mig, men inte säger något mer (förmodligen av rädsla för att få en utläggning till.).

Egentligen är svaret ganska enkelt - nej, men jag är en väldigt kräsen allätare.
Samtidigt så är det inte alls så enkelt, för att det finns vissa saker som jag helt enkelt inte äter. Hot Dogs. Billy's frysta färdigmat. Jag går hellre hungrig än äter på McDonalds (jepp, det har hänt.). Sen finns det saker som jag helst undviker, men äter ändå ibland - beroende på tillfälle, humör och sällskap.

Jag tycker det är intressant att ens matvanor kan vara så provocerande för andra människor. Jag kan definitivt känna igen mig i det - jag kan få frustrationsutbrott när jag ser folk leva på färdigrätter, Coca Cola, snabbmat och godis, samtidigt som de sitter på sitt arsle varje dag. "HALLÅ?!" vill jag skrika åt dem, "HALLÅ, VAD HÅLLER NI PÅ MED? VARFÖR SABBAR NI ERAN KROPP?!" Rent logiskt sett är det faktiskt ganska provocerande, eftersom det inte är bra för kroppen (det finns kilovis med forskning som styrker mig här. Är det någon som vill, så fixar jag referenser!) och i slutändan har all potential att leda till att kosta både samhället och enskilda individer elände, både sett från en ekonomisk och känslomässig synvinkel.

Men, jag kan inte riktigt förstå det abnormt provocerande i att vara kräsen och selektiv i sina matval. På något sätt är det mer kontroversiellt att jag säger att jag (allra helst) inte äter kött om det inte kommer från en glad kossa än att state:a att jag är helvegetarian - för då fuskar jag ju? Vaddå välja, kött som kött?

Åh nej. Skillnaden mellan massproducerad kycklingfilé och den söndagssteken gjort på ett rådjur som morfar har skjutit är inte ens i samma galax. Det är en enkel matematik - det jag äter, bygger mig. Eftersom jag älskar mig själv, så ser jag till att det (oftast) är bra grejer som jag stoppar i mig. Men djupast innerst inne, så använder jag samma skäl för mina matval som de som högljutt hojtar: "Vaddå vegetarian, jag skulle ALDRIG kunna sluta med kött, det är så himla gott!" gör. Yes. Mitt slagkraftigaste argument och anledningen till att jag äter som jag gör är - trumvirvel - för att det är gott. Mer stenåldersresonemang än så blir det inte. Så, snälla, använd inte mig som världssamvete - om du gör det, är det kanske ett tecken på att du bör fundera igenom dina egna matval?

Anledningen till att jag började fundera över det här är en födelsedagsmiddag på måndag. Jag vill inte ställa till besvär, men samtidigt vill jag inte heller sitta vid bordet och tänka: "Jag vill egentligen inte äta det här." Så, jag tog upp min mobil, skickade en förfrågan om jag kunde få ett vegoalternativ eller om jag skulle ta med mig något. Som sagt, jag vill inte vara besvärlig. Fick svar idag. Där stod det: "Självklart! Kram!"
Ibland är det så enkelt.

8/22/2011

One down, nine more to go.

För närvarande har jag nio mail till mig själv i min inkorg med recept som jag ska pröva så snart det bara går. Igår var det tio stycken och ikväll åt jag indisk dal med aubergie och hembakt vitlöksnaan. Dalen behövde lite mer salt och jag är inte helt nöjd med mina naan än, men herrejösses så gott det är med indiskt!

Indisk dal med aubergie, 4 port (från the Kathmanduo)
Dal:
2,4 dl röda linser (även kallade masoor dal)
1 msk olivolja olive oil
2 vitlöksklyftor, hackade
1 tsk hackad ingefära
1/2 tsk bockhornklöver
1 tsk salt
1/2 tsk gurkmeja
1/2 tsk malen spiskummin
1/4 tsk malen koriander
1 msk citronjuice

Rostad aubergine:
2 medelstora aubergine
1 msk olivolja
1/2 msk spiskumminfrön
2 lökar, skivade
1 tsk hackad ingefära
2 hackade vitlöksklyftor
2 stora tomater, tärnade
1 tsk gurkmeja
1 tsk malen spiskummin
1 tsk malen koriander
1 tsk salt
1/2 tsk svartpeppar

1. Börja med att sätta ugnen på 250 grader grill och rosta auberginen tills den får blåsor på skalet, ca 30-45 minuter.
2. Under auberginen gottar sig ugnen tiden gör du dalen: Fräs vitlök, ingefära, bockhornsklöver, salt, gurkmeja, spiskummin och koriander försiktigt i oljan tills det luktar gott och vitlöken är gyllebrun (runt tre minuter.) Häll därefter i linserna och 8,5 dl vatten. Koka upp igen, lägg på ett lock och sjud i ca 20-30 minuter. Dra kastrullen av värmen, rör i citron och ställ åt sidan så länge.

2. När aubgerinen är färdig, låt de svlna såpass att du kan hantera dem med händerna och skala av dem skinnet. Hacka fruktköttet lite slarvigt i så stora bitar du vill ha. Värm oljan i en stekpanna och rosta spiskumminfröna försiktigt tills de börjar poppa, det ska ta ungefär en minut bara (mina poppade dock aldrig, så jag var nära att bränna dem. Håll koll!). Ha i lök, ingefära och vitlök och fräs tills löken är gyllenbrun. Ha sedan i tomaterna och resten av kryddor och stek fem minuter till. Därefter ska den rostade, hackade auberginen i och det ska gotta till sig i tio minuter.

3. Nu kommer vi till den stora finalen - blanda dalen med aubegerineröran och koka ihop ungefär fem minuter till. Smaka av, ha eventuellt i lite mer salt och servera med rykande varmt naan.

Delad glädje är dubbel glädje.

Förra lördagen upptäckte jag oväntat att Bondens Marknad har dragit igång igen för året, strosade runt där ensam och hoppade nästan upp och ner i lycka över alla grönsaker i allmänhet och grönkålen i synnerhet.

För ett tag sen kom Charlotta (Matrepubliken) på den fantastiska idéen att de som vill och kan och matbloggar i Göteborg ju kan nätverka ihop och nörda oss tillsammans, så den här lördagen gjorde jag samma sak, men med mycket trevligt sällskap i form av några andra matbloggare från Göteborg; Ann-Louise och Vera (Lilla Matderiven), Kim (Tant Russins Bak), Åsa (Miss Meisters Mat), Sofie (Mumsfillibaba) och Karin (Trattoria). Dessutom hade vi finbesök i form av Carl och Tina från Pickipicki! Jag var måttligt förvirrad av alla namn, men det var superkul att få träffa "människan bakom bloggen". :)

Efter att ha shoppat loss på marknaden, passade vi på att utnyttja det alldeles strålande vädret (enligt SMHI skulle det regnat hela dagen, men hej, jag klagar inte!) med att ockupera ett bord utanför En Deli, äta helt sjukt god mat och prataprataprata om allt mellan himmel och jord, och speciellt mat. Åh, vad roligt det var att kunna orera med någon om grönkålens förträfflighet utan att personen som en pratar med tittar undrande på en! :)

Förra matbloggsträffen jobbade jag, så jag passade på att packa ner en påse med min signaturmat - det beroendeframkallande knäckebrödet - och det klarade testet med glans, för till och med lilla Vera knaprade glatt i sig flera bitar. Grönkålen har jag fortfarande inte gjort något receptvärdigt med (bortsett från masserad kålsallad i ett par (1) varianter), men knäckebrödsreceptet kommer nu!

Sensommarknäcke, 4 plåtar
(jag jäste min deg över natten, men jag tror det går alldeles utmärkt att låta degen jäsa 45-60 minuter och sedan baka ut den som vanligt också! Förresten, här är grundreceptet. :))

25 g jäst
4 dl vatten
lite socker/honung (bara för jästens skull)

2 dl rågflingor
1 dl havregryn
1 dl hampafrön (jag rekommenderar det varmt, men andra frön funkar också)

1 dl krossade linfrön
3 dl grahamsmjöl
2 dl kornmjöl
1 dl vetemjöl

Pynt:
1 dl solrosfrön
1/2 dl sesamfrön
flingsalt efter smak


Rör ut jästen i vattnet, ha i socker/honung. Mixa rågflingorna, havregrynen och hampafrön i en matberedare till ett fint mjöl. Rör i gryn-och frömix, linfrön, graham och kornmjöl och arbeta sedan undan för undan in vetemjölet i degen. Degen kommer att vara lite kletig, men det är OK! Täck över den med plastfolie/påse och ställ den att jäsa i kylskåp över natten.

Nästa dag:
Sätt ugnen på 175 grader. Rosta sesamfrön och solrosfrön i en torr stekpanna. Dela sedan degen i fyra delar. Mjöla bakbordet ordentligt och kavla ut degen till ungefär ett A4-arks storlek. För sedan över degen till ett bakplåtspapper (mjöla lite till om de behövs), och kavla ut den tills den täcker i princip hela ytan. Pensla ytan lite slarvigt med vatten, strö över frön och flingsalt och kavla in fröna i degen. Nagga degen med en gaffel och grädda i mitten av ugnen 17-20 minuter (har du varmluftsugn och kan köra flera plåtar samtidigt är det en gudagåva). Håll koll på bröden sista minutrarna - recept är väldigt enkelt och svårt att misslyckas med, men bränt knäckebröd är aldrig gott.

Hemligheten bakom att få degen sådär krispigt tunn är tålamod, att vrida på bakplåtspappret 90 grader med jämna mellanrum OCH, om du har är det faktiskt superbra att använda en liten barnkavel när du flyttat den till bakplåtspapper. Skulle det gå åt skogen är det bara att lägga en beställning som kommentar. ;)

8/20/2011

Eviga frågor.


Det finns vissa saker som tycks dela in mänskligheten i två vitt skilda läger, som bara spottar och fräser åt varandra och aldrig kan komma överens. Typ om det finns en Gud, hur lakrits egentligen ska uttalas och huruvida surströmming är en gudagåva eller ett straff för den eventuella arvssynden. Det får vara hur det vill med den saken - i torsdags var det surströmmingspremiär och när kvällen var slut var det ett mycket nöjt och mätt Plommon som stjälpte i sig ett antal glas vatten och sen somnade sött.

8/16/2011

Nu byter vi säsong!

Det är tur att jag för tillfället jobbar hos pappa och farfar. Jag tror inga andra chefer skulle ha godtagit: "Jag hittade björnbärsbuskar på vägen!" som en fullgod ursäkt för att komma försent.

Adjö adjö.

Min mixer fick under lördagen för sig att gå till de sälla jaktmarkerna. Det sa "vrrmmKNÄCKrasselrasselrassel" och sen hade något väsentligt som drev bladen gått sönder och jag stod där hungrig och snopen, vred på knappen och inget hände. Jaha.

Persikor, banan och sojamjölk. Inget jag tycker är för tungt, men okej, jag har ärvt mixern av min farmor och den hade väl kanske sett sina bästa år. Men ändå. Snopet!

8/13/2011

Ruskigt god torsdagspizza.

Viktigaste ingrediensen är faktiskt en baksten.
Pizzadegen höftade jag ihop, som vanligt (jag lovar att mäta vad jag använder nästa gång!), tomatsåsen är lök, krossade tomater, en skvätt balsamvinäger och svartpeppar, oregano, basilika och salt. Sen kommer den roliga delen med att länsa kylskåpet på vad du nu vill ha på din pizza! På just den här tronar vitlöksstekt zucchini, tunt strimlad paprika, lite pesto, brieost och så lite färsk oregano och basilika. Annars har jag hört att rödbetor ska vara gott på pizza - det kan vara värt att ha i tankarna till nästa gång!

8/12/2011

Hurra för överraskningar!

Hurra för roliga och fina överraskningar, typ som att kokboken i tävlingen jag vann(!!!) hos Kim väntade på min hallmatta en kväll när jag kom hem denna veckan. Den är jättefin och sprillans ny och jag har en alldeles egen hälsning till mig skriven på insidan av pärmen!

Recepten enkla och inspirerande, bilderna alldeles ljuvliga och idag har både jag och mamma med bravur godkänt det första receptet i boken - spenatpannkakor med fetaostkräm och stekt bacon. Ni kan säkert gissa er till ingredienserna med tanke på namnet. Som min goda vän Körsbäret skulle säga: Om nom nom nom!

Andra saker som ropar mitt namn från den där boken är till exempel en rabarberkaka med maräng och pistagenötter, halloumisallad med valnötter och blåbär och rotfrukssallad. Oj, nu börjar jag snart dreggla på tangentbordet.
Tusen tack Kim och Michael!

8/11/2011

Lite sen i starten.

Jag är ovanligt seg med att snappa upp trender och såna där allmänt bra och coola grejer som andra människor, med lite mer övergripande koll är betydligt snabbade att haka på. Vissa kanske skulle se det som något negativt, men jag ser det som att jag får njuta av saker som andra redan har kvalitetessäkrat. Det kan väl inte vara fel?

Det jag egentligen ville säga är att jag, lite senare än många andra, har upptäckt den fantastiska bloggen My New Roots där Sara B skriver om vacker, fin och näringspackad mat - allt kombinerat i recept med väldigt stor dreggelpotential.

Den här linssalladen har jag ätit säkert 6 gånger på typ två veckor, gärna två dagar i rad. Definitivt kvalitetesprövad och godkänd med andra ord! Bilden kommer från en lunch på jobbet och jag lovar att den smakar roligare än jag lyckats få den att se ut!

Best-Ever Lentil Salad från My New Roots
Det är inte så många obligatoriska ingredienser, så försök få tag på dem - det kommer att vara värt det!

5,4 dl svart belugalinser
1 medelstor röd lök, tärnad
2,4 dl torkade svarta vinbär (eller russin/annan torkad frukt)
0,8 dl kapris

Dressing:
0,8 dl olivolja
0,6 dl äppelcidervinäger
1 msk lönnsirap (honung funkar också)
1 msk stark senap
2 tsk salt
2 tsk svartpeppar
1 tsk spiskummin
1/2 tsk gurkmeja
1/2 tsk malen koriander
1/2 tsk malen kardemumma
1/4 tsk cayennepeppar
1/4 tsk malen nejlika
1/4 tsk malen muskotnöt
1/4 tsk kanel

Annat piff som är gott till:
Sallad; färsk spenat, ruccola, maché, osv.
Valnötter
Paprika, potatisskalarehyvlad morot, (förmodligen nästan vilken grönsak som helst)
Groddar (mamma gav mig groddförbud när det var EHEC-hysteri, men nu är det fritt fram igen! :))

Såhär gör du:
1. Skölj linser. Häll i en kastrull och täck en bit över med vatten. Koka upp och koka sedan under lock ca 15 minuter. Akta så att de inte blir överkokta, då blir det bara mos och ingen rolig linssallad alls.
2. Medan linserna kokar - i med alla dressing-ingredienserna i en flaska/burk, på med lock och så skaka skaka skaka!
3. Tärna den röda löken fint och om du använder lite större torkade frukter, hacka de i lite mindre bitar. Samma sak gäller för kaprisen.
4. När linserna är färdiga, häll av dem och skölj av dem under kallt vatten. Fortfarande lite småvarma, blanda dem med dressingen (så mycket du tycker behövs). Blanda i lök, torkad frukt och kapris. Jag föreslår att om du har ytterligare piff till linssalladen, så lägg det direkt på tallriken och häll linserna över. Hugg in och njut av partyt i munnen. :)

8/08/2011

Sjusovarfrallor.

Ni som hängt med mig ett tag vet att jag inte är mycket för att vara så himla petig med måtten. Ni som är nytillkomna - jag är inte så himla petig med med måtten, speciellt inte när jag bakar. En skvätt där, lite sånt där och hääääääll... stopp! Ungefär så blir mycket till i mitt kök, vilket är väldigt roligt men resulterar i djupa tankeveck när jag ska försöka komma ihåg hur mycket jag hade i av allting.


Nåväl.
Härom veckan skulle jag bjuda Körsbäret på mysfrukost och fick Martininspiration till en ny variant av nattjäst bröd. Av helt okänd anledning så mätte jag faktiskt ingredienserna noga och det var tur det! Efter första tuggan nästa morgon så önskade jag att jag kunde gifta mig med mig själv. Efter andra tuggan så slängde jag mig efter mitt anteckningblock för att jag inte skulle hinna glömma bort hur jag hade gjort.

Det här är det bästa brödet jag har gjort på jättelänge. Det är ruskigt gott, lite sådär härligt segt och med underbar, knaprig yta och jag har gjort det fyra eller fem gånger på två veckor. Ge det en chans - allt det vill är att älska dig! :)


Sjusovarfrallor, 8 ganska små
3 g jäst
3 dl kallt vatten
0,75-1 tsk salt
2,5 dl grahamsmjöl
4 dl vetemjöl
1 dl solrosfrön
0,5 dl russin

På kvällen:
Lös upp jästen i vattnet. Rör ner salt, mjöl och solrosfrön och blanda ihop till en lös deg. I med russinen och rör in dem i degen också. Degen SKA vara lös, det är alldeles i sin ordning och du ska bara röra ihop den tills allt mjöl är inarbetat. Täck över bunken med ett lock/plastfolie/i en plastpåse och ställ den i rumstemperatur över natten.

På morgonen:
Sätt ugnen på 250 grader. Om du har en baksten, så låt den stå inne minst en halvtimme, gärna mer. Om du inte har en baksten, ställ en plåt i mitten av ugnen och en längst ner. Mjöla bakbordet ordentligt och skrapa ut degen. OBS! Ingen knådning här! Mjölet ska vara mellan dig och degen, inte så mycket i degen. Skär av lagom stor frallbitar och lägg över på ett bakplåtspapper. Pensla ev. med lite vatten och strö på lite frön. Sen så skjuts in i ugnen i 15-20 min - ungefär så lång tid det tar att koka kaffe/te, duka fram frukostbordet och hinna bli lite extra hungrig. Bjud på någon med kärlek (dig själv funkar alldeles utmärkt). <3