Allt oftare och oftare så får jag frågan:
"Är du vegetarian?"
Allt oftare och oftare stället jag mig frågan:
"Är jag vegetarian?"
Det hela brukar sluta med att jag trasslar in mig i en lång utläggning som de flesta gånger lyckas kombinera hälosaspekter, etiska aspekter, smakaspekter och miljöaspekter. Ungefär 85 % av gångerna slutar det med att frågeställaren tittar undrande på mig, men inte säger något mer (
förmodligen av rädsla för att få en utläggning till.).
Egentligen är svaret ganska enkelt -
nej, men jag är en väldigt kräsen allätare.
Samtidigt så är det inte alls så enkelt, för att det finns vissa saker som jag helt enkelt inte äter. Hot Dogs. Billy's frysta färdigmat. Jag går hellre hungrig än äter på McDonalds (
jepp, det har hänt.). Sen finns det saker som jag helst undviker, men äter ändå ibland - beroende på tillfälle, humör och sällskap.
Jag tycker det är intressant att ens matvanor kan vara så provocerande för andra människor. Jag kan definitivt känna igen mig i det - jag kan få frustrationsutbrott när jag ser folk leva på färdigrätter, Coca Cola, snabbmat och godis, samtidigt som de sitter på sitt arsle varje dag.
"HALLÅ?!" vill jag skrika åt dem,
"HALLÅ, VAD HÅLLER NI PÅ MED? VARFÖR SABBAR NI ERAN KROPP?!" Rent logiskt sett är det faktiskt ganska provocerande, eftersom det inte är bra för kroppen (
det finns kilovis med forskning som styrker mig här. Är det någon som vill, så fixar jag referenser!) och i slutändan har all potential att leda till att kosta både samhället och enskilda individer elände, både sett från en ekonomisk och känslomässig synvinkel.
Men, jag kan inte riktigt förstå det abnormt provocerande i att vara kräsen och selektiv i sina matval. På något sätt är det mer kontroversiellt att jag säger att jag (
allra helst) inte äter kött om det inte kommer från en glad kossa än att state:a att jag är helvegetarian - för då
fuskar jag ju? Vaddå välja, kött som kött?
Åh nej. Skillnaden mellan massproducerad kycklingfilé och den söndagssteken gjort på ett rådjur som morfar har skjutit är inte ens i samma galax.
Det är en enkel matematik - det jag äter, bygger mig. Eftersom jag älskar mig själv, så ser jag till att det (
oftast) är bra grejer som jag stoppar i mig. Men djupast innerst inne, så använder jag samma skäl för mina matval som de som högljutt hojtar:
"Vaddå vegetarian, jag skulle ALDRIG kunna sluta med kött, det är så himla gott!" gör.
Yes. Mitt slagkraftigaste argument och anledningen till att jag äter som jag gör är -
trumvirvel - för att det är
gott. Mer stenåldersresonemang än så blir det inte. Så, snälla, använd inte mig som världssamvete - om du gör det, är det kanske ett tecken på att du bör fundera igenom dina egna matval?
Anledningen till att jag började fundera över det här är en födelsedagsmiddag på måndag. Jag vill inte ställa till besvär, men samtidigt vill jag inte heller sitta vid bordet och tänka:
"Jag vill egentligen inte äta det här." Så, jag tog upp min mobil, skickade en förfrågan om jag kunde få ett vegoalternativ eller om jag skulle ta med mig något. Som sagt, jag vill inte vara besvärlig. Fick svar idag. Där stod det:
"Självklart! Kram!"
Ibland är det så enkelt.